Men vi har satt ihop en säng, soffbord, köksbord, tvmöbel och ett annat skåp, + 2 lagerhyllor + lampor då, och det har gått så bra, vi bara satt lugnt och skruvade, så vi gick inte lös på möbeln eller varandra..

Men jag vet att många gör det..

Det är ett bra test i relationer..

Men ja, vi har aldrig haft problem så faktiskt.. skönt att det löste sig tillslut!

Haha, det är så ett förhållande ska fungera kunna säga förlåt efter frustration och sedan göra något mysigt med varandra

Jag håller med om att alla reagerar olika på livsöden och det är säkert som du säger att de blir bittra på grund av det de varit med om, men när man erbjuds allt det bra som Sverige kan erbjuda, då borde man i alla fall vara tacksam ÄVEN om man är förbittrad över hur det blev i sitt gamla hemland. Det ena måste ju inte utesluta det andra, eller hur?

För övrigt har jag också upplevt våld. Jag blev fysiskt och psykiskt misshandlad under hela min barndom, så det är inte som att jag inte vet hur smärta är bara för att jag inte upplevt ett krig. Men någon gång måste man komma till insikt om att allt inte kommer gratis och att det inte är andras fel att man blivit illa behandlad förut. Jag försöker i alla fall att göra någonting åt det, så att jag ska må bättre. Jag försöker släppa min mor för det tjänar ingenting till att vara bitter på henne, hon förtjänar inte ens den tiden av mina tankar!

Jag menar inte att döma någon i mitt inlägg, jag uppmanar till att tänka efter och syftar till att skriva min åsikt om de som gnäller trots allt de får och jag måste ju ändå få tycka på det sättet. Jag menar dessutom att påpeka att det inte är svenskars fel att de inte anpassar sig om de vägrar att göra det.

Hur kan man liksom vägra att ta emot den hjälp som landet ändå erbjuder? Jag förstår inte det! Det är som att jag skulle vägra gå till psyk och strunta i att ta mina mediciner bara för att jag är av åsikten att det som hänt har hänt och det är de som felat som måste ändra på sig, precis som det självklart är människorna omkring mig som jag ska skylla på för att jag mår dåligt.

Svar: Jag har i alla fall träffat på sådana, och att man riskerar att bli bitter är inte samma sak som att man verkligen blir det. Man kan trots allt välja hur man hanterar den nya situationen och bitterheten- ska man grotta ner sig ännu mer i bitterhet, eller ska man åtminstone försöka lära sig det nya språket och ta reda på hur det nya landet fungerar? Det är ingen som kommer att göra det åt en! Jag har all förståelse och respekt för att man saknar sin familj, men jag har INGEN förståelse eller respekt för att man inte gör annat än klaga- liksom jag inte har respekt för de som är svenska medborgare (oavsett bakgrund) och klagar, klagar på hur hemskt Sverige är men aldrig gör någonting åt det. De kan ju flytta utomlands då, tycker jag.

För övrigt kan du inte veta hur jag reagerar på olika situationer.